We will print you a perfectly bound paperback of your selected title and send it to you at your nominated address

Dan Andersson

DAVID
RAMMS
ARV

BOKFÖRLAGET TREVI

Om en människa vore än så törstig skulle hon ej dragas till källan omicke något av Gud vore i vattnet.

En kort inledning
samt historien om en hammare

Det arv jag fått från min faders land
av skogar och vilda snår,
är bara en börda som tynger min rygg
där jag ensam och grubblande går.
Men det blir väl en morgon på ofridens natt
— jag vill lära mig bedja och tro,
att en ensam människas blod en gång
skall svalna i kvällarnas ro.
Och av en oren klädnad till sist
skall vävas en ljusets skrud
åt den som bland många förgängliga ting
tappade bort sin gud.

När denna berättelse börjar är David Ramm tjugofyra Ã¥r och jag ärskyldig denna del av hans historia en kort inledning. Det är tämligensäkert att det svÃ¥rmod han led av, denna omöjlighet att riktigt kommatill rätta med tingen i denna värld, berodde pÃ¥ degeneration och ejendast pÃ¥ bittra upplevelser i barnaÃ¥ren. När han en kort tid före dehändelser som avsluta denna skildring berättade mig det han visste omsina förfäder, tror jag han hade rätt när han i detta fordom spÃ¥radeupprinnelsen till den heta själens oro som förgiftade hans tillvaro,denna tidvis häftigt starka, tidvis alldeles förintade livslust, som varhonom till sÃ¥ stort men i hans praktiska liv. Och8en utfattig man fÃ¥r lov att vara praktisk, i den mÃ¥n han ej är det skallhan gÃ¥ mot döden, pÃ¥ ett eller annat sätt, hastigare eller lÃ¥ngsammareallt efter omständigheterna. David Ramms nervösa känslighet, hansomväxlande uppsluppenhet och förtvivlan, hans Ã¥ngest inför eländetshemlighet, inför vilken han aldrig lärde sig den prövade vises ro— allt detta gjorde honom i högsta grad opraktisk. DettasjälstillstÃ¥nd kunde väl vara frukten av ett frÃ¥n barndomenkringflackande liv, ständig hemlöshet, alkohol, opium och tidigaerotiska förvillelser, men det var nog ocksÃ¥ arv. Ty om ej svaghetenfunnits hos honom frÃ¥n början, hade han dÃ¥ ens behövt falla i alkoholoch opium? Och om han ej frÃ¥n början varit den Ã¥ngestjagade man han var— hade han dÃ¥ sÃ¥ tidigt behövt fly hemifrÃ¥n?

När han berättade mig det han visste om sin släkts historia visade hanmig en underlig tingest, som låg avsides på en skräpvind nere i finnbyn.Det var en liten hammare eller mindre slägga av järn, omkring tvådecimeter lång och med avbrutet träskaft. Han höll den i handen ochliksom lekte med den, knackade sakta mot en jordfast sten med den ochtycktes liksom drömmande lyssna på klangen. Och han berättade följande:

— Bakom mäj tycks det bara ha varit fattigdom, tiggeri ochvanvett. Hela sällskapet av mina förfäder liknar, tycker jag, en hop